Bloggen om ledarskap,
medarbetarskap och engagemang

Från passiv till aktiv medarbetare- utvecklande medarbetarskap!

Från passiv till aktiv medarbetare- utvecklande medarbetarskap!

Ständiga förändringar och ett allt snabbare tempo ställer högre krav på varje enskild medarbetare. Den tid då det fanns en arbetsledare som ”leder och fördelar arbetet” och medarbetarna passivt inväntade order är för länge sen förbi.

Nu pratar vi om den fjärde industriella revolutionen – industri 4.0. Den tid då vi förenar en rad teknologier, så som robotisering och självlärande system, för att skapa självorganiserade verksamheter med högre effektivitet och lägre kostnad. Men modern teknik och storskalig produktion är inte tillräckligt för att skapa välstånd och konkurrenskraft. Tekniska och finansiella resurser är bara två av ingredienserna för ett konkurrenskraftigt företag.

Verksamheters framgång är beroende av medarbetares lärförmåga, förmåga att samarbeta, kunna ta ansvar och hantera stressiga situationer.Medarbetare måste kunna se till kunder och användares behov, hantera information och ta ansvar för sin egen hälsa för att verksamheten ska bli framgångsrik.

Organisationsstrukturer förändras, det blir större spridning av kompetenser på geografiskt olika platser och det ställer högre krav på varje enskild individs förmåga att förstå varför något ska göras och sin egen del i helheten.

Detta ställer högre krav på mjuka förmågor, ”soft skills”, såsom förmågan att kommunicera, förmågan att arbeta tillsammans i grupp och förmågan att leda och ta ansvar.

Många pratar om det utvecklande medarbetarskapet eller självledarskapet som innebär att medarbetare är delaktiga, engagerade och ansvarstagande men de här förmågorna kommer inte av sig själv de måste man få möjlighet att träna upp. För att uppnå ett riktigt aktivt medarbetarskap så krävs många förmågor på såväl organisatorisk som på grupp och individnivå.

Utveckling av ledare i ledarskap ser de flesta som naturligt men få gör liknande satsning på medarbetare för att uppnå ett utvecklande och aktivt medarbetarskap.

Det krävs rätt förutsättningar för att kunna gå från passiv till aktiv medarbetare!

Utveckling av ett gott medarbetarskap tar tid eftersom det är nya färdigheter och förmågor som ska läras, därför behövs både uthållighet, tydliga mål och kontinuerlig feedback.

Det handlar också om att ta fram mål för verksamheten som de flesta medarbetare upplever som meningsfulla och som de är beredda på att ansträngs sig för att nå, samt att medarbetare har fått befogenheter att kunna agera.

Det handlar slutligen om förmågan att gå från ord till handling, om att vackra visioner och uppriktiga intentioner sätts in i ett utvecklande målarbete där nya beteenden etableras och då gäller det att följa upp att besluten följs och att fira framgångarna.

För de flesta i arbetslivet, speciellt för den yngre generationen, så är ett meningsfullt arbete centralt. Kompetens, samhörighet, gemenskap, delaktighet, kompetensutveckling och engagemang är aspekter som bidrar till detta.

En mycket viktig del i det utvecklande medarbetarskapet är personlig utveckling, för att kunna uppnå ett ökat självledarskap krävs en god självkännedom. Vi måste kunna orientera oss till såväl företagets mål och mål framåt som de egna målen och riktningen. Först då alla dessa parametrar finns på plats finns möjlighet att ta egna initiativ och driva vår egen utveckling.

All personlig utveckling bygger på att individen själv bestämmer sig för att utvecklas. Andra personer kan inte utvecklas åt mig, de kan vara ett stöd i utvecklingen, men inte mer. Samma sak gäller grupputveckling, medlemmarna måste ha bestämt sig för att man ska utveckla gruppen.

Det händer att individer sätter upp tankemässiga hinder för sin egen utveckling så som att det inte är någon idé att göra något eftersom den eller den i gruppen är så motsträvig, att omgivningen är så otacksam eller att chefen är så oförstående. Sådana hinder ska inte ses som stoppbockar utan snarare som hinder på en hinderbana, så med rätt träning kan man ta sig över det. Ansträngande, ja det är det, men det är också väldigt tillfredställande när man klarar av det!

För att kunna frigöra engagemang och arbetsglädje i en grupp så kan en del problem och sociala låsningar behöva hanteras. En konflikt mellan två medlemmar kan ha en förödande effekt på samarbetet, liksom om det råder ett småaktigt eller avundsjukt klimat. Det kan också finnas orättvisor runt fördelning av arbetsuppgifter och medarbetare som drar sig undan sina åtaganden.

En del problem på en arbetsplats kan medlemmarna lösa själva, en del problem behöver en aktiv chefsinsats och andra problem kan behöva ytterligare stödjande åtgärder så som en utomstående expert. Därför är det rimligt att om man ställer krav på att en grupp ska utveckla ett gott internt samarbete så ska den också få tillgång till det stöd som finns tillgängligt för att gruppen ska kunna lösa sina samarbetsproblem.



Kommentarer
Inlägget har inga kommentarer.


Lämna en kommentar




Captcha Image

Trackback Link
http://www.visionboardc.com/BlogRetrieve.aspx?BlogID=342&PostID=808967&A=Trackback
Trackbacks
Inlägget har ingen trackback.